äldre, klokare och äkta kärlek
Nu när jag räknar mig som lite äldre (läs inte gamal) så vill jag också se mig som lite klokare. Det som är fantastiskt med att folk åldras är att de blir kloka på olika sätt. Viss klokhet får man av ett antal trial and error exprimnet som man bara måste göra för att bli lite klokare. Därför vet jag nu bland annnat att:
1 sprit och matlagningsvin aldrig kommer smaka som ett gott rödvin (oavsett procentuell fördelning ingredienserna imellan)
2 cocacola med med kanel i kommer aldrig smaka julmust (det samma gäller här med den procentuella fördelningen)
3 det räcker tydligen inte att köpa träningsredskap och gymkort (här auto korrigerade telefonen till gynkort, va fan är det?? Ingen vill väl ha stämpelkort hos gyn??) För att bli smal, krävs tydligen någon form av nyttjande för önskad effekt. Det samma gäller mirakelmedel och tekniska städsredskap för ett kliniskt hem.
4 det är alltid en dålig idé att fortsätta dricka när man vaknar och festen fortfarande pågår, även om man kräkts upp det man drack först.
Och sist men inte minst utan nästan viktigast
5 det blir inte som man tänkt sig, det blir fan aldrig det.
För mig har stigande ålder (tyvärr) inte inneburit någon drastisk ökning av allmänbildningen eller någon som helst insikt i vad det gäller mina egna begränsningar, har tillexempel aldrig någonsin lyckats gå på buffe utan att ha ont i magen flera timmar senare. Men jag har fått en hel del självinsikt. Som:
1. Jag kan bli sjukt arg och förrättad av döda ting. Som när jag nyss skrev självinsikt och telefonen rättade det till själviskt. Va fan mena den, va det en pik?? Eller när IKEAs möbler vägrar att monteras, inte på grund av min okunskaputan på pin kiv. Då vill jag döda dom.
2 ett knyckligt täcke kan få mig i tårar eller leda till oförutsedda raseri utbrott
3 jag kan vara arg, martyr, svartsjuk, lynnig, tjurig och långsint (helst allt på en gång) och är då totalt ointresserad av den som har orsakat det dennes löften om bot och bättring.
4 kan ibland också vid mina raseriutbrott lite granna bete mig som en ett barn och på något magiskt sätt, som jag inte har kontroll över gå in i trotsåldern. Som när någon säger att jag ska få hamburgare till middag och frågar om jag vill ha ris till. Man har inte ris till hamburgare och då uppdagas det att personen tänkte på pannbiff. Då kan jag bli jätte arg för pannbiff är inte hamburgare och jag vart lovad hamburgare. Att personen då lovar att åka och köpa hamburgebröd är oviktigt eftersom jag minsann inte tänker äta alls, kanske inte på flera dagar, NÖJD NU??
Jag använder inte självinsikten som en ursäkt för mitt beteende utan försöker verkligen att bättra mig, men det går sådär.
Men tanken på detta har fått mig att inse att äkta kärlek kanske inte handlar om att hitta någon som älskar en trotts att man är som man är. Utan delvis för att man är det.
Äkta kärlek kanske är någon som avbryter ens surade med att tala om att han älskar ens humör, för att inget bli någonsin tråkigt när man älskar någon med det temperamentet. Och som älskar en trotts att man kanske inte råkade veta att Skottland inte är ett land utan tydligen tillhör Storbritannien (fullkomligt olågiskt).
Brasklapp: äger du bara ovanstående dåliga egenskaper utan att väga upp dem med minst lika många bra är du nog rökt oavsett.
Kommentarer
Trackback