yayas

Samtalet kring lunchen kretsar kring vad man unnat sig i sommar,  det är ju inte det här man "egentligen" väger. Ser mig lite diskret om kring bordet, antingen minns jag mina kollegor som tjockare än de egentligen är eller så väger de samma som innan sommaren. Dock verkar det som det man "egentligen väger/ens normalvikt" är oberoende av tid. Ett facinerande fenomen där det snarare verkar handla om när man senast var nöjd med sin vikt (även om det var 2 år sedan man vägde det) än om att man har en ny vikt. Om det vågar jag inte säga något högt eftersom jag då skulle få såna blickar som man kan tänka sig en flock hungriga hyenor som får syn på ett oskyddat spädbarn har. Framgår dock sällan under vilken sommar förfettningen skedde så det kanske bara är jag som missuppfattat allt, sommar som sommar.

Samtalet fortsätter, nu är det dags för pulver. Kanske inte alla måltider... bara några, vissa går ju ner 10 kilo bara sådär på pulver, och håller det. Då kan man gå till Lidl  och få en hel veckas lunch i en kartong. Lidl säljer också en fantastiskt lakrits i lösvikt. Lakrits är gott och Lidl är långt bort (flera 100 meter), men lakrits butiken är nära. Pulver... lakrits. ..LAKRITSPULVER!  Vi bestämmer oss för att mjukstarta bantningen, lakritspulver är trotts allt också pulver. 

Vi går ner till lakritsbutiken, jag bestämmer mig för att fem påsar lakrits är lagom. Ca 20 minuter senare, någonstans djupt ner i min sockerkoma kommer jag till insikten om att för mig är en god sommarvikt underordnat vikten av en god sommar. Men har också lärt mig vikten av att veta att folk inte väger det som de väger,  inte "egentligen"