yayas

Jaha, då va det dags igen som, varje gång vid denna tiden på året. Och hur tillbringar man bättre en schlagerkväll än med människor som är skummare än själva tävlingen? Nu tänker du säker: med roliga människor som inte vill se tävlingen! och du har rätt men jag tänker inte låtsas som jag hörde dig. Istället tillbringar jag den med Bill, Bull (tydligen Bond) och en kvinna med ett skratt som skulle kunna väcka döda- eller åtminstone får en att önska att man vore död, med flera. Men tillbaka till själva tävlingen, först två timmar rent lidande med det ena bidraget mer deprimerande än det andra, det har blivit så illa att de bidrag som tidigare var årets kalkoner nu är de enda ljusglimtarna i en annars (vad det känns som) oändlig smärta!

Det roliga med detta är att vi förlorar mer och mer varje år och jag blir argare och argare för varje år, men ÄNDÅ slutar jag inte titta! Men i år tog förlusten ändå priset, Sveriges bidrag var ett av få som faktiskt var lite glatt, får man nått för det? NEJ! Istället vinner (här kommer för många svordomar för att de ska kunna skrivas ut) Serbien! Jag orkar snart inte mer! Deras bidrag lätt som den film musik man kan spela i en b-film när byns hora går mot stupstocken och folk kastar sten på henne. Sången e så tråkig och deprimerande att jag får ångestattacker innan ens halva låten sjungits. Så när dumma tondöva Europa röstar fram sån skit kanske man borde överväga att sätta dem alla på någon form av antidepressivt.

Men trotts dessa tre ångestfyllda timmar fanns det ljus i mörkret, dessa stod Luuk för. Han har fattat det hela, han hade små konstiga och spydiga kommentarer som nästan gjorde det värt att se skiten. Som när Polens poäng givare kom och han typ sa: Där har vi en polsk liten man, en liten söt polsk farbror, en proper polsk man. Så tack Luuk för att du piggade upp en annars lidelsefylld kväll.