yayas

Var på jobbet igår och fick vuxen leendet. Det är leendet som folk ger när de igentligen vill säga " så synd att du inte förstår bättre, men du är ju så ung och dum" och av någon anledning lägger de alltid huvudet lite på sned när de ler så. Nästan varje gång jag säger att jag ska börja jobba i september får jag ett sådant leende (för det innebär att jag bara varit heltids-mammaledig ca 3 månader). De flesta i min ålder finner sig ganska fort och säger: Jo men det är klart du ska, det är ju jätte bra om Lars vill vara hemma. Lite äldre människor säger inget, bara dömmer eller så går de iväg samtidigt som de muttrar: det är inte samma sak att pappan är hemma...

Jag är sååå trött på det! Jag brukar aldrig vara rädd för att ta konfliker, snarare tvärtom att om jag har tråkigt kan jag försöka skapa lite krig, men inte när det gäller det här. Istället ler jag, påpekar att Lars vill vara hemma och känner mig som världens sämsta mamma. Mammor ska vilja vara hemma, ha svårt att skiljas från sina barn även om det bara handlar om minuter, baka bullar varje tisdag och helst tillverka all sin barnmat själva. Kanske skäms jag så för att de inte bara dömmer mig utan tycker synd om Lion för att han har en så dålig mamma.

Nej nu hinner jag inte skriva mer, för om man nu ska göra sin egna jävla barnmat så får det väl fan inte vara några köpa grönsaker med gift i heller, så jag får väl odla några helvetes morötter och börja vattna.
Sjukt trött på prima mammor!