Vampyrig

Jag har på senaste tiden genomgått en vampyr fas. Det vill säga helt och håller fastnat i twilight böckerna.

vampyrfas 1: Jag läser första boken och blir kär. Vill att Lars ska vara lite mer som Edward, ringer honom till jobbet
J: Idag ska du vara glad att du inte är vampyr!!
L: (Lars som är van vid mina fantasier och mentalainstabilitet bara suckar och säger) Jasså
J: Jag skar mig i fingret innan och du hade såååå bitit mig då! Och då, då hade jag dött.
L: så det säger du (det svaret betyder att Lars slutat lyssna nu)
J: Bryr inte du dig om jag dör???
L: (Lars inser att detta är en av de tillfällen han kommer få lägga på tidigare om han bara spelar med) Jag skulle inte bita dig, jag älskar ju dig
J: Så snygg som jag är så måste mitt blod vara alldeles delikat! du hade inte kunnat hjälpa det
L: Jag har lite att göra här, kan jag ringa dig sen?
Johanna surar...

Vampyrfas 2: Jag har börjat på andra boken och smsar nu Lars om varje ny händelse i boken, Lars är mindre nöjd. Tittar dessutom efter bleka människor på stan och undrar om de kan vara vampyrer och singlar, börjar inse att det lilla förstånd jag en gång haft troligen börjat försvinna

Vampyrfas 3: Tror att jag nu är kär i en varulv istället. Ser första twilight filmen med Lars. Han säger att han absolut Inte tycker den var bra, precis som han sa att han skulle tycka, men han kan tänka sig att se tvåan med mig pga de fina miljöerna....

Vampyrfas 4: Ser andra filmen, där en kille (som råkar vara varulv på fritiden) går med bar överkropp i regnet och det bara ångar om hans heta kropp. Dagen efter regnar det i göteborg och några unga killar har samlat på fotbollsplanen nedanför min lägenhet för att spela fotboll....jag tar ut soporna 4 gånger den dagen, har antagligen råkat slänga en del saker jag hade velat ha kvar i min städ iver för att få gå ut med soporna, men det var det värt.

Vampyrfas 5: Läser sista boken och går in i deprission efter halva boken. Mår riktigt dåligt i flera dagar och bara hoppas att huvudpersonen ska dö. Läser klart boken och mår litte bättre. Måste nu fundera på slutet..

2 be continued...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0