yayas

Då ska det enligt min beräknade tid bara vara idag kvar... verkar gå sådär, händer liksom inte så mycket. Så Lars fortsätter sin plan med att hålla mina tankar på annat håll. Här om dagen tvättade vi soffklädseln, sen kunde jag inte få på den själv igen och bad Lars om hjälp för jag tänkte att det kanske var lättare om man var två. Lars tyckte han kunde göra det själv och har teorin om att våld löser allt... nu har jag soffklädseln på men med ett stort hål i. Lars försvar var att det i alla fall är bättre att bo med honom än med en krigsfånge... hur det nu har med saken att göra.
Nu ska jag strax iväg på begravning och eftersom allt inte är riktigt klart med hur det hela ska gå till sitter jag nu här och håller tummarna för att jag ska slippa bära någon kista.

Johanna