yayas

Tränade igår och det höll på att bli min död. Skulle köra bodypump, body combat och avsluta med lite skön zumba. Johanna var med och vi skulle köra våra tre tre pass på raken. När vi är på väg dit säger Johanna "seriöst, vi kommer ju dö på riktigt" och hon hade inte helt fel, när vi kom till tredje låten på första passet lutar hon sig fram mot mig och viskar "jag kan inte stå längre, mina ben bara skakar och viker sig". När låt fyra kom hade hon så ont i armarna att hon inte kunde lyfta sin vatten flaska och fick därför förbli törstig. Mina ben skakade också ganska bra och när vi ligger på golvet för att göra situps och befinner jag mig närmare döden än livet vrålar tränaren "detta tar på era kärlekshandtag! Kärleken behöver inga handtag!!!!" då hade jag så ont att det enda jag kunde tänka att Lars antagligen skulle föredra mig med lite hull än i rullstol. Jag hade aldrig orkat så mycket om det inte var för tränaren, han skrek på oss hela tiden så jag vågade inte sluta, men jag tänkte det.... när han skrek "detta är priset vi betalar! för att få kroparna vi vill ha! när de andra slutar fortsätter vi" tänkte jag NEJ! jag har velat sluta för länge sedan! och när han skrek "fortsätt, ingen slutar på mina pass! det är nu ni får rumpan som gör att folk vänder sig efter er på stan!" tänkte jag I DONT CARE! låt mig bara dö!
Hur vi överlevde combaten och zumban vet jag inte men håll hade jag. Trotts det hade jag ganska mycket energi kvar sen så jag gick till gymmet och tränade lite extra mage...

Så idag, dagen efter har jag knappt kunnat gå. Konstigt nog känns överkroppen ok bortsett från att jag är lite öm mellan skulderbladen.

ska snart ta min sargade kropp till sängen, får se om jag lever när jag vaknar imon : )