Gift och död
Började precis läsa mitt liv som gift. En ganska rolig, sarkastiskt och klarsynt bok om äktenskap men framförallt så är den kärleksfull. I början handlar det lite om hur man (felaktigt) tror att man kommer förändras bara man blir gift. Och jag vet att många drömmer, planerar och fantiserar om sina bröllop.
Jag tycker bättre om att börja i en helt annan ände, genom att planera min död. En ganska udda men underhållande hobby. Att gifta sig lämnar så mycket utrymme för misstag, konsekvenser och alvar. Att planera hur man ska ha det som död är lätt eftersom garanterat ingen kommet hålla dig ansvarig för dina val. Nu tänker ni att jag är en ganska tungsynt och morbid person men så är det inte alls. Och jag har ingen som helst dödslängtan men jag tycker att det är en fantastisk möjligt att att få irritera, uppröra och reta folk bara genom att vara den jag är en sista gång. Till exempel skulle skulle jag kunna be dem bära ut kistan till highway to hell, då skulle mina systrar skaka på huvudet och säga: men gud! Ja men det är väl typiskt Johanna. Ganska underhållande. Men nu är jag lite mer ironiskt lagd och kommer istället, precis när alla lagt sin ros på kistan och ska gå där ifrån be dem spela wake me up before you go go.
Detta är en ständigt återkommande hobby jag har så jag planerar lite då och då samt ändar efterhand men anledningen till att ämnet kom upp idag är att jag nu valt kista.
När jag var liten tyckte mamma att det skulle vara allmänbildande för mig att läsa Huckelberry Fin. Efter det drömde jag i flera månader madrömmar om att bli levande begravd, men nu har jag löst det.
Förr hade man samma rädsla och istallerade därför klockor i kistorna så om man skulle råka vakna till liv igen efter sin död så kunde man ringa på hjälp (ja, det är därifrån uttrycket saved by the bell kommer). En sån ska jag ha!
Ps: har för övrigt fortfarande ont i magen av all lakrits
Kommentarer
Trackback
